Frågar dottern, K, om vad hon vill ha till lunch. Hon har varit på toppenhumör hela förmiddagen, så jag tänker att hon kan få välja. "Potatismos och korv". Ok, klockan är över 11:30 och jag tycker inte det är läge att sätta igång att skala och koka potatis, för då lär det gå 40 minuter till innan maten är färdig, och lillkillen A brukar käka typ 11-11:30-nånting, eftersom vi bara har halvfast potatis hemma och den brukar ta lite längre tid på sig.
Pulvermos finns hemma, och det används ju då och då men mest i nödfall. Tänker att man kanske kan värma gårdagens överblivna kokta potatisar och köra med varm mjölk. Kanske funkar.
In med knudorna i micron, på med lite mjölk i en kastrull och ner med lite smarriga pölsor (Gol's wienerkorv is teh shit) i traktörpannan.
Korven blev ju god, för det är den ju by default, och såvida man inte stormkokar dem så de vränger sig ut och in är de svåra att misslyckas med.
Potatismosen blev... konstig. Förmodligen händer det något med stärkelsen när potatisen kokas och sen får svalna. Har för mig jag hört något om det av några GI-människor. Att kall potatis är "mer GI" än varm. Jaha, då verkade det stämma. Kemi har jag inte pysslat med sen högstadiet såvitt jag kan komma ihåg, och jag var väl inte bra på det då heller.
Så, korv=good.
Potatismos på kalla kokta potatisar= keff. Den blir inte slät för potatisjävlarna vill inte söndermosas. Kanske skulle kört de med potatispress först, men moset blev även klistrigt. Det blev ju såklart gott, med salt, vitpeppar, varm mellanmjölk och en klick smör. Men klistrigt och blankt. Och ofluffigt.
Båda barnen käkade dock mos så det sprutade ur öronen så man kan summera det med att det ändå funkade. Inget för bjudmiddagen dock.
